Sophie

Jag är riktigt trött just nu och känner verkligen att jag måste skriva av mig för jag mår inget vidare bra inombords.Saken är den att jag inte riktigt vet vad jag ska göra  Jag vill engagera mig, vara ambitiös men nu känner även jag att det börjar tära på mina krafter. För att ge er en snabbakrungdsbild innan jag svävar ut för mycket.

Jag påbörjar mitt kandidatår på Högskolan Kristianstad på måndag den 31 augusti 2009. Har sedan typ 10 år tillbaka varit medlem i Malmö Sjöscoutkår där jag började som patrullscout och vuxit mer och mer, och numera är ledare. För ca 5-6 år sedan började jag som miniorassistent på en av våra minioravdelningar (alltså en avdelning för ca 8-10 åringar). När jag fyllde 18 och blev ledare på hösten 2005 så slutade den ledare jag haft sedan jag blev assistent och jag tog själv över huvudrollen för avdelningen och blev ansvarig ledare. Detta fortsatte jag med i ungefär 2 år tills jag började studera på Högskolan Kristianstad, dock fortsatte jag som ledare på avdelningen. Avdelningen fungerade bra fram tills i höstas, alltså 2008, då vi blev av med våra barn (de gick upp till avdelningen ovanför oss) och istället för att rekrytera barn i mitten av november bestämde vi oss för att lägga det till våren 2009. Rekryteringen lyckades bra och vi fick ca 15-20 nya barn på avdelningen.  Då var vi 4 ledare på avdelningen. Det fungerade bra hela våren fram tills nu typ. Problemen har uppkommit nu efter som två av ledare av okänd anledning valt att sluta på avdelningen.

Problemet som jag ser det nu är det att med ca 20 barn på avdelningen, kommer vi behöva typ 4 pers på varje möte. Men vi är kanske bara 2.  Att endast vara 2 ledare på möten går inte om man har 20 barn, då helst 2 följebåtar ska vara ute och en ledare i land och helst en ledare som seglar. Det är ett problem då vi inte ska visa oss svaga inför föräldrarnma till barnen. Jag vill inte heller behöva känna att jag måste komma varje vecka bara för att avdelningens ledarbesättning är underbemmanad. Vad menar jag, är att vad händer om någon blir sjuk eller av annan anledning inte kan komma?

Problemet är också det att jag känner att jag inte får något stöd ifrån högre insatser, alltså kårens styrelse. Styrelsen bara diskuterar men hur mycket hjälper det. Jag känner ett stor magknip i magen och jag gillar inte alls den känslan alls.Den felaktiga stress jag ser nu när vi är totalt 3 ledare på avdelningen men bara 2 ledare på möten tillsammans med att jag vet att jag måste engagera mig i skolan och så också gör att jag innan jag ens startat terminen inte mår bra och inte riktigt vet hur det kommer lösa sig, för jag vet inte hur det ska gå. Min spontana reaktion är den att jag inte vill fortsätta, jag vill inte känna ansvar för så många barn utan att känna att jag har något stöd av styrelsen att bedriva avdelningen.