Sophie

Balettdansaren och coola tjejen. Bögen och slampan. Osynlig och populär. De är varandras motpoler, men känner samma sak. De hatar båda sitt liv.

Sandor och Ida träffas via nätet. På något annat sätt skulle de aldrig kunna träffas, de är ju liksom på varsin sida av jordklotet, i varsitt universum. Så olika som man bara kan bli. Ändå verkar Sandor vara den enda som förstår Ida, och Ida den enda som förstår Sandor. Men kan deras kärlek bli något mer än en internetflört?

Sandor slash Ida har blivit något av en klassiker bland ungdomslitteraturen, och den känns fortfarande aktuell trots att den är från 2001 och tekniken och samhället förändras så fort. Livet som tonåring förändras inte. Känslan av att vara missförstådd, ensam, fel finns alltid där. Och Sara Kadefors förmedlar den på ett fantastiskt sätt.

Både Sandor och Ida har en liten bit av mig i sig, det var det som fick mig att sluka boken när jag var elva år, och det som får mig att sluka den idag. Ett hat som går att ta på, en ensamhet som inte har någonstans att ta vägen, ett liv som jag inte kan göra annat än att känna igen mig i.

Särskilt starka är porträtten av de båda mammorna. Så olika men ändå så lika. Och det är ytterligare en av de faktorer som gör boken så lätt att känna igen sig i. Alla har vi en mamma att älska, hata, såra och bli sårad av.

Filmen från 2005 baserad på boken gjorde mig besviken. Den lyckas inte förmedla samma känsla, antagligen på grund av den distans som, enligt mig, alltid är så mycket större mellan film och tittare än mellan bok och läsare. Att jag avgudade boken gjorde säkert också sitt för att förstöra min upplevelse av filmen. En film har dessutom ett betydligt tydligare bästföredatum än en bok och Sandor slash Ida gav redan från början, precis som många andra liknande ungdomsfilmer, intrycket av att redan vara lite för gammal.

Att läsa om boken och upptäcka att den fortfarande berör mig kändes därför som något av en lättad. Det var härligt att åter krypa in i den känsloförstärkande tonårshjärnan som jag ännu inte riktigt tagit av mig, samtidigt kryper det i kroppen av återuppväckt frustration och minnen av hur världens alla jobbighet klumpade ihop sig rakt ovanför mig, precis som hos alla tonåringar.

Mitt betyg

Både boken och filmen tycker jag är så vacker på ngt vis. Riktigt hur kan jag inte sätta orden på men jag anser den vara bra.