Dag 05 – Vad är kärlek?
Kärlek för mig är inte bara mellan två personer som har ett kärleksförhållande utan även kärlek till familj,vänner, djur m.fl. Kärlek för mig är när man trivs i varandras sällskap och har 100% förtroende för varandra. Jag tror på det här med närhet, kramar och pussar som ett tecken på kärlek, alltså en viss bekräftelse att man gillar varandra oavsett om det är familj eller vänner eller pojk/flickvän.
Just i nuläget har jag svårt att se mig själv känna kärlek mellan två personer i en romans. Varje uppbrott man gör är svårare för varje gång och jag blir ledsen varje gång.
Jag får inte ner mina tankar på papper känner jag, det slår bara slint i huvudet så jag får återkomma med en uppdatering kring detta ämne vid annat tillfälle.
Just i nuläget har jag svårt att se mig själv känna kärlek mellan två personer i en romans. Varje uppbrott man gör är svårare för varje gång och jag blir ledsen varje gång.
Jag får inte ner mina tankar på papper känner jag, det slår bara slint i huvudet så jag får återkomma med en uppdatering kring detta ämne vid annat tillfälle.
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?
Fjärde utmaningen i 30-dagars utmaningen och idag handlar det om mat.
Om jag mot förmodan de få gånger jag tar hem människor på middag så brukar det bjudas på kyckling, fläskfilé eller schnitzel. Mycket enkla och bra recept allihop och just dessa tre ingredienser kan kombineras på väldigt olika sätt så även om man bjuder på samma ingrediens behöver det inte betyda att man äter samma sak varje gång. Det är trevligt att äta mat tillsammans med andra men jag är inge vidare bra på att bjuda hem andra då jag fortfarande bor hemma och väljer att bara ta hem folk de dagar som mina föräldrar inkl syster är borta av olika anledningar.
Om jag mot förmodan de få gånger jag tar hem människor på middag så brukar det bjudas på kyckling, fläskfilé eller schnitzel. Mycket enkla och bra recept allihop och just dessa tre ingredienser kan kombineras på väldigt olika sätt så även om man bjuder på samma ingrediens behöver det inte betyda att man äter samma sak varje gång. Det är trevligt att äta mat tillsammans med andra men jag är inge vidare bra på att bjuda hem andra då jag fortfarande bor hemma och väljer att bara ta hem folk de dagar som mina föräldrar inkl syster är borta av olika anledningar.
Dag 03 – Mina föräldrar
Om det är svårt att skriva om sig själv så är det än svårare att göra det om sina föräldrar. Så det enda jag tänker säga är att jag fått en fin och bra uppväxt med två föräldrar som alltid funnits där för mig både känslomässigt och ekonomiskt. De har levt ihop sedan den dagen de träffades "nästan. Jag har inget mer att avslöja om mina föräldrar.
01 - presentation
Jag startar idag och ser hur långt jag kommer.....
Det här med att presentera sig själv utan att sväva ut för mycket tycker jag är otroligt svårt. Men ger det ett försök.
Jag heter Sophie och är 23 år gammal, bor i min hemort Malmö och det kan låta som jag varit borta härifrån under längre perioder men jag har faktiskt alltid levt här. Föddes 14 februari 1987 på BB i Malmö men fick illa kvickt åka vidare till Lund då jag föddes redan i v.32 och fick ligga i kuvös i cirka 2 månader innan jag i början av april äntligen fick följa med mina föräldrar hem. Under hela min barndom levde vi på samma ställe, fram tills jag skulle börja skolan när jag var 7 år. Då flytta vi från ena sidan inre ringvägen till andra sidan så en flytt på kanske 500-700 meter totalt fågelvägen.
Jag började skolan på Kulladalskolan och gick där tills jag var 12 år och slutade mellanstadiet. Då jag istället starta på Lindeborgsskolan och gick där åk 7-9. Slutade skolan med lagombra betyg. Det hände en del saker i samband med skolflytten och min klass splittrades upp lite. De som jag umgåtts med under hela låg- och mellanstadiet valde att börja engelskklass på en annan skola och vi skiljdes åt. Trivdes aldrig utan kände mig utstött och mobbad. Till sist under tonåren började jag gymnasiet och kände jag mig vilse under högstadiet blev det om möjligt värre på gymnasiet. Hade ingen men kämpa mig igenom 3 år och tog studenten 1 juni 2006.
Idag 4 år efter studenten har jag både arbetat och är snart färdigutbildad (sommar 2011) till ekonom med inriktning revisor/controller. Jag är en idag ganska vilsen person, är inte helt säker på vad jag vill och vad jag har för framtidsdrömmar. Jag måste finna mig själv och se vem jag är. Jag är nog även en lite av en konflikträdd människa även om jag har otroligt svårt att erkänna det själv men jag försöker hjälpa människor i min absoluta närhet på det bästa sätt jag kan även om jag också gör bort mig.
Jag är idag en mycket sårbar människa då det hänt mycket som gör mig rädd och ledsen. Jag undrar ibland, är det värt att kämpa för det?
Kan ha blivit lite utsvävat men en presentation om vem jag är och vad som hänt lite grann under min livshistoria.
Det här med att presentera sig själv utan att sväva ut för mycket tycker jag är otroligt svårt. Men ger det ett försök.
Jag heter Sophie och är 23 år gammal, bor i min hemort Malmö och det kan låta som jag varit borta härifrån under längre perioder men jag har faktiskt alltid levt här. Föddes 14 februari 1987 på BB i Malmö men fick illa kvickt åka vidare till Lund då jag föddes redan i v.32 och fick ligga i kuvös i cirka 2 månader innan jag i början av april äntligen fick följa med mina föräldrar hem. Under hela min barndom levde vi på samma ställe, fram tills jag skulle börja skolan när jag var 7 år. Då flytta vi från ena sidan inre ringvägen till andra sidan så en flytt på kanske 500-700 meter totalt fågelvägen.
Jag började skolan på Kulladalskolan och gick där tills jag var 12 år och slutade mellanstadiet. Då jag istället starta på Lindeborgsskolan och gick där åk 7-9. Slutade skolan med lagombra betyg. Det hände en del saker i samband med skolflytten och min klass splittrades upp lite. De som jag umgåtts med under hela låg- och mellanstadiet valde att börja engelskklass på en annan skola och vi skiljdes åt. Trivdes aldrig utan kände mig utstött och mobbad. Till sist under tonåren började jag gymnasiet och kände jag mig vilse under högstadiet blev det om möjligt värre på gymnasiet. Hade ingen men kämpa mig igenom 3 år och tog studenten 1 juni 2006.
Idag 4 år efter studenten har jag både arbetat och är snart färdigutbildad (sommar 2011) till ekonom med inriktning revisor/controller. Jag är en idag ganska vilsen person, är inte helt säker på vad jag vill och vad jag har för framtidsdrömmar. Jag måste finna mig själv och se vem jag är. Jag är nog även en lite av en konflikträdd människa även om jag har otroligt svårt att erkänna det själv men jag försöker hjälpa människor i min absoluta närhet på det bästa sätt jag kan även om jag också gör bort mig.
Jag är idag en mycket sårbar människa då det hänt mycket som gör mig rädd och ledsen. Jag undrar ibland, är det värt att kämpa för det?
Kan ha blivit lite utsvävat men en presentation om vem jag är och vad som hänt lite grann under min livshistoria.
