Sophie

Idag är en dag jag helst av allt inte alls ville komma upp ur sängen, bokstavligt talat. Det har varit en skitdag rent ut sagt. Det började med att jag försov mig imorse och vakna upp ett par minuter innan 7 och då ska jag ju egentligen vara på väg till bussen. Så jag tänkte att då tar jag pågatåget istället. Så jag klädde på mig, borsta tänderna och tog maten ur kylen för att skynda mot bussen. Tog bussen 07.22 från hållplatsen och hoppa av den på smedjegatan och gick mot tågstationen i rask takt. Ser då att pågatåget är inställt så jag bara, jaha, men då tar jag första bästa tåg till centralen och äter frukost (hade tänkt handla på centralen ändå även om jag tagit pågatåget, då jag hela tiden planerat att ta tåget mot kristianstad på centralen). Tåget kommer, kör till centralen och väl på centralen ser jag att det står 07.53 går pågatåget från centralen, blir helt chockad och tänker, men då satsar jag på att ta det då när klockan var 07.43. Så jag springer bort till EH, beställer och får min frukost och halvspringer bort till spår 6 där täget skulle avgå. Tycker mig se på stationsklockorna att klockan tickar närmare och närmare 07.53, men jag hinner ombord. Men där står sen tåget fullt med människor och klockan går men tåget kör inte. 08.02 kommer vi iväg från Malmö C. Sen händer det ngt på vägen, likande växelfel/signalfel eller vad det nu kan ha varit så vi ankommer Krisitianstad först 09.39 när vi ska vara där 09.16.

Så jag missar ettan som går i riktning mot högskolan och nästa går om 12 min så jag väljer att gå ut till högskolan. Väl på skolan strax efter 10 väljer jag inte gå in och störa mina klasskompisar utan väntar utanför tills deras rast. Här slutar inte dagens problem men nu istället att vi fått ett arbete vi skall göra tills nästa vecka och poängteras bör att instruktioner och allt skall vara på engelska så var det ett par i klassen som skickat massa frågor till läraren och det kändes som han tyckte frågorna var helt konstiga. Så innan lunch kändes det som det var riktigt dålig stämning. Sen kom nästa dunst för mig, vi är ett par tjejer som har skrivit många arbeten ihop sedan vi började skolan och igår hade jag snällt och vänligt frågat om jag fick vara med i deras grupp (för att ta alltihop från början så på en av introduktionsföreläsningarna sa läraren att vi skulle vara 3-5 pers i varje grupp, men på föreläsningen i tisdags tror jag, introducerade han arbetet på "riktigt" och sa då att vi skulle vara 2 styckern i varje grupp. Så då tänkte jag bara, jahapp, kände mig utanför för att ingen frågat om någon ville skriva med mig). Tillbaka till igår, jag frågade de andra tjejerna om jag fick vara med men fick ett väldigt velande svar tillbaka och jag fick känslan av att de egentligen inte ville ha mig med och jag hade fått rätt känsla. De ville skriva arbetet ihop själva i och med att vi var tvungna och skriva på engelska och skulle skriva 1500 ord per person och de tyckte att 4500 ord mot 3000 ord blev för mycket. Jag kan hålla med till båda ja och nej till det. Så jag kände mig riktigt besviken över beskedet och har känt att känslor och tankar gått som en bergodalbana senaste dagarna.

Nu har det dock ordnat upp sig och jag har fått en annan grupp att arbeta med.

Jag känner att jag måste få ur mig lite grann ikväll. Känner att jag håller på att bli knäpp snart. Har på något vis något samveteskval med mig själv och har inte alls ro i kroppen för närvarande :(. Har en svag känsla av att det kommer bli en natt med mycket funderingar och lite sömn så istället ska jag försöka skriva av mig redan nu och hoppas att jag kan sova sen.

Jag irriterar mig på mig själv för att inte våga stå upp och motivera varför jag vill göra som jag gör utan att må dåligt efteråt. Gash. :( Att det alltid blir en hektisk diskussion så fort jag öppnar munnen och vill ha ngt sagt är något jag inte själv förstår. Hatar det verkligen, väljer ofta att hålla klaffen istället tills den dag allt bara rinner över. Bläää!

Inlägget kan verka hatiskt men har absolut inte sådan tanke bakom utan vill bara skapa en tankeställare. Vill även poängtera att MFF står mig närmast om hjärtat men denna händelse jag utgår ifrån hände i Helsingborg igår och det var även då som tanken slog mig.

Jag såg/hörde en misshandel på nära håll för första gången igår. Det var match mellan HIF och GAIS. Drygt 1 1/2h innan matchstart kl 16.00 så finns det mängder med folk inne i stan i Helsingborg. Mycket folk som var på väg till Olympia då HIF spelade hemma. Fotbollsfans som triggar polis och springer fram och tillbaka genom stan. En stund senare så kommer det en kille som står och skriker "Heja GAIS och hata hata HIF!" eller liknande, kommer inte riktigt ihåg vad det var. Men från ingenstans dyker det upp 2 HIFfans då och slår ner första killen med en rak höger och sen när han ligger ner står en av HIFfansen och hoppar på hans ansikte. Grejen är den att polisen stod kanske 30 meter bort men såg inte någonting och när de väl fick uppmärksamhet kring det så var det över. Allt som allt tog det kanske 2 minuter från det att det börja tills det sluta.

Jag börjar därmed fråga mig, vad är det egentligen fotboll går ut på... Är det när fansen står på läktaren och sjunger för sitt lag eller är det när folk springer runt och slår varandra bara för man gillar olika lag? Jag skulle gärna vilja säga det är när man står på läktaren och sjunger för sitt lag och utbringer kärlek för det. Men tydligen kan inte alla acceptera att alla inte gillar samma lag.

Så är fotboll slagsmål och hat eller kärlek för spelarna på plan?

Det var för många år sedan. hela 9 år har gått sedan det hände men världen har inte riktigt än återhämtat sig. Jag pratar givetvis om World trade center attacken i USA den 11 september 2001. Jag minns det på något vis som det var igår, jag kommer ihåg att jag satt på bussen på väg hem från stan den eftermiddagen och hörde på radion att någon flygit in i en byggnad. Så fort jag kom hem slog jag på tv:n och såg bilderna, ena tornet av World trade center hade rasat och några minuter senare var det andra tornet också raserat. Det går inte att föreställa sig hur det såg ut på platsen, man har sett många filmer om det men nej, det går nog aldrig att förstå hur det har sett ut med de där två tornen. Jag har aldrig varit i New York men vill ack så gärna åka dit, inte av anledningen att se var tornen stått utanför att det just är New York. Men världen kan inte förstå varför det blev såhär och all den ilska och aggressivitet som uppkom efteråt. Man har väl fortfarande inte hittat Usama Bin-Lada som var ledare för nätverket al-Qaida?

Det som hände var att 19 personer i nätverket al-Qaida kapade 4 passargerarplan varav 2 flögs in i tvillingtornen World trade center på Manhattan och ett flögs in i USA:s högkvarter Pentagon och det sista havrerade på ett fält i utanför Shanksville i Pennsylvania. Det dog 3000 människor i attackerna.

Attacken är den hittills största terrorattacken mot ett västland och ses som en av de mest betydelsefulla händelserna hittills under 2000-talet vad det gäller ekonomiska, sociala, politiska, kulturella och militära effekter i USA och många andra delar av världen. Som svar på attackerna startade USA det så kallade kriget mot terrorismen.

USA:s kongress lät granska attackerna genom Kommissionen för terrorattackerna mot USA.

Såhär i sommartider så kommer många frågor upp och en av dem är hur många (jag säger inte alla) män är otroligt mesiga. I mina ögon är mesighet det att man inte vågar visa sig matcho, vara modiga eller helt enkelt våga hjälpa andra i nöd.

Men jag skulle vilja översätta detta till ett romantiskt plan att just män är mesiga och i det sammanhanget vill jag säga att flera män är dåliga på att uppvakta sin tjej och verkligen visa att han verkligen tycker om och uppskattar henne. Jag menar absolut inte att det ska göras med presenter, blommor etc etc utan mer på ett naturligt sätt på så sätt att våga visa sin kärlek utåt utanför 4 väggar. Alltså att våga kyssa henne så andra människor ser, lägga armen om hennes axlar eller helt enkelt en kall kväll erbjuda henne kavajen om hon fryser. Det är sådana där små saker som verkligen uppskattas till 110 % om de görs vid rätt tidpunkt. En annan sak som jag också ser som ett riktigt romantisk sak är att få en kärlekshälsning på ett eller annat sätt, men även av ren spontantiet träffas och gå på restaurang. Men att kunna mysa i sängen utan att ha sex är också guldvärt för mig. Det är också ett tecken på romantik för mig. Fär mig är inte allt sex utan myspyset runt omkring är så mycket mer än det andra. En klapp på kinden och en öm puss är också en romantisk gest för mig.

Jag har märkt att många killar runtomkring mig många gånger inte har dessa drag som jag nyss nämt, till viss del hör det väl till personlighet men snälla, liiite kan man väl?? För antingen är klilarna to much, eller för lite. Båda alternativen är för extremt på sitt sätt.

Men den stora huvudfrågan i dramat är verkligen "Vad är egentligen romantik"? Romantik för mig är en öm kyss för att visa ömhet och sin kärlek.

(Uppdateraras kontinuerligt.... senast 100718 kl 23.51)

Sommarlistan - Kopiera och svara!

1. Ditt favoritställe på sommaren?
- Mitt favvoställe är verkligen båten till havs. Förstå hur mycket du ser och upplever på havet än vad du gjort på land.

2. Hur spenderar du helst den perfekta sommardagen?
- Jag hissar både stranden och att åka på olika äventyr! Jag vill röra på mig, se, uppleva.

3. Vad lägger du hellst på grillen?
- Mums med fläskfilé, fläskkarre samt korv.

4. Vad har du för planer för årets sommarlov/semester?
- Det blir en vecka till sjöss, Malmö - Nynäshamn. :)

5. Dina bästa sommarfärger?
- Grönt och gult

6. Nämn några saker du tycker är typiskt svenskt på sommaren:
- Klaga på vädret konstant, inte förstå hur vacker svensk natur egentligen är, klaga på myggen m.m


7. Bästa sommarminnet från barndomen?
- Mycket svårt. Men jag minns starkast den sommaren 97 när vi nyligen fått hem vår första hund och vi bodde i mosters stuga utan rinnande vatten och utedass. :)

8. Havet, sjön eller poolen?
- Varierar, alla tre beroende på var och vad som finns att tillgå.

9. Vad väljer du i glassbaren?
- Lätt mjukglass med chokladsås/strössel. Om det ej finns blir det vanilj och choklad kula.

10. Vart går din drömsemester?
- Min drömsemester är nog en jorden runt resa, där jag får se och uppleva mycket!

Många bloggare, stora som små, har börjat snacka om den nya marabou chokladen Polka. Personligen har jag en favorit, schweizernöt, den är suupergod och inte sett Polka någonstans ännu så jag har faktiskt inte hunnit smaka den ändå men tror dock inte att den slår schweizernöt. :) Ska dock ge den en chans innan jag dissar den helt.

Så vad tycker ni om Marabous nya smak?

 

 

börjar långsamt kliva in mig på tårna. Har en hemsk klump i magen som inte går går att bli av med hur mycket jag än vill. Det är något som gör att jag mår såhär och jag vet fan inte vad och det gör mig sjukt ledsen. Ogillar känslan extremt mycket och verkligen bara vill vet varför och kunna sätta fingret på varför. Känner mig bara så extremt misslyckad hela tiden. Otroligt svårt att ta kritik utan att bli hel deppig. Jag tror jag känner mig ensam fast det finns så många människor omkring mig som tycker om mig..... men just nu har jag så svårt att se glädjen i det då det känns som det är så många måsten. Jag vill bara kunna göra absolut ingenting sålänge det inte skjuts längre och längre fram. Jag vill bara komma förbi tröskeln och känna att det är något som går min väg i uppsatsväg nu, men enda sättet att ta sig förbi det är att arbeta med det och det är svårt att få tag i revisionsbolag på helger, därför får det tas tag i på måndag och sedan hoppas att det går bra.

Jag våndas inför sommaren, att klättra på väggarna i ren rastlöshet är en bävan för mig. Kan hända att jag målar upp en orimlig bild just nu men det är så jag känner det just nu. Jag har valt bort att åka på Vassrölägret då jag känner att jag inte skulle bidra till något där utan mest slänga 2000 kr i sjön. Jag skulle även vilja åka någon vecka på långsegling och hitta tillbaka till passionen för seglingen, jag har inte varit med på 2 år nu. Jag är även otroligt sugen på att boka in någon sorts resa med vänner/pojkvän och känna och hitta tillbaka till glädjen och inte bara en jävla massa måsten men att göra en sådan resa kostar pengar och den biten gnager i mig den också. Att jag inte vet hur man ska göra med den biten.... För att göra allt detta skulle man behöva ett jobb men hur hitta ett jobb som ej färdigutbildad student?! Nej usch, jag svävar ut för mkt.. Sorry.. men det är bara sådana tankar som rör sig inom mig just nu..

Jag är hemma sedan ca 2h tillbaka men jag vet inte vad det är med mig.. :( Är riktigt trött för det mesta numera, är oinspirerad till mycket och känner mig allmänt kass. :( Imorgon är det valborg och jag kan verkligen inte bestämma mig för vad som ska hända då. Är liiite småsugen på att ev ha något men samtidigt vill jag bara gömma mig under täcket och göra nada. Förstår mig inte på den känslan alls och har ingen aning om varifrån den kommer. Men det e väl bara att härda ut och försöka klura på vad som ska hända imorgon. Så vi hörs!

Jag är inget vidare bra på det där med att skriva CV och personliga brev. Helt ärligt så avskyr jag det då det tar så förskräckligt lång tid men ikväll gjorde jag revolt och påbörjade en ny ansökan till ett receptionist/ekonomiassistent arbete. Tycker själv att det blev sjukt bra nu i slutet och hoppas på något vis att företaget också tycker om den. Men några bra tips på vad man ska tänka på har jag tyvärr inte. Ska dock fundera över det där och se om jag hittar någon/några andra som skrivit och sedan tipsa.

för att komma tillbaka till den form jag var för ett par år sedan. Jag cyklade i princip överallt och hade mycket! kondition på programmet. Jag gillar inte det jag ser i spegeln längre och vill så gärna få en snygg kropp till sommaren även längre än så. Jag snackar inte en viktnedgång och formanpassning till size 0 för det klarar jag aldrig. Men börja nätt med att dra ner på socker och fettintag så måste det bli en förändring. Börja med de dagliga promenaderna även om de ibland kan kännas riktigt tunga efter långa skoldagar. Det är dags att bli en förändring och jag kommer känna mig så mycket lättare om det skulle bli så. Anledningen till detta kan bero på att jag börjar känna att mycket av de kläder och sånt jag har inte passar längre och jag har verkligen trivts i de kläderna. Jag kommer försöka börja skriva ner allt som äts och hur mycket jag tränar. Det tidigare träningsprogrammet jag satt upp ska justeras lite grann men det kommer absolut bli ett par gympass i veckan både på egen hand i styrketräningsdelen och konditionsdelen men även en del pass för att blanda egen träning och gruppträning.

En äkta vän för mig:

- en vän som aldrig sviker
- kunna få en känsla av att kunna prata i förtroende
- en människa som lyssnar utan att döma
- ger stöd
- visar förståelse
- villig att hjälpa
- inte bara bryr sig om sig själv


Jag utvecklar inlägget senare.. och avslutar med ett ordspråk..

Jag hittade en lista som jag tänkte fylla i även om årets första veckan redan är passerad...

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Var i Thailand med familjen under hösten.
2. Höll du några av dina nyårslöften? Nyårslöften? Ehm, sådana har jag inga, snarare eller rättare sagt möjligen mål för året.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Nej..
4. Dog någon som stod dig nära? Ja, men närmare än så behöver inte nämnas.
5. Vilka länder besökte du? Tyskland, Österrike, Danmark, Thailand och såklart Sverige ;)
6. Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010? Hmm.. mer kärlek och vänskap.
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas? Kan inte välja ut någon specifik.
8. Vad var din största framgång 2009? Kan inte besvaras för jag vet inte?
9. Största misstaget? Lita på fel människor
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? Möjligen någon förkyldning
11. Bästa köpet? Nya datorn.. *love it*
12. Vad spenderade du mest pengar på? Reskort mellan skolansort och hemort och dels kurslitteratur
13. Gjorde någonting dig riktigt glad? Kan inte välja ut en specifik händelse, det finns mycket.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009? Vet ej
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Gladare!
16. Vad önskar du att du gjort mer? Satt mig själv i centrum och tänkt på mig själv
17. Vad önskar du att du gjort mindre? Låtit andra människor såra mig
18. Hur tillbringar du julen? Med min fina familj
19. Blev du kär i år? Kärlek har jag haft länge. <3
20. Favoritprogram på TV? DWH, NCIS + alla CSI-serier
21. Bästa boken du läste i år? Puuh, ja säg det. Jag läser mycket böcker men jag kan dessvärre inte säga någon specifik.
22. Största musikaliska upptäckten? Vet ej
23. Något du önskade dig och fick när du fyllde år? Jag önskade mig säkerligen något och fick men vad det var kan jag inte minnas :S
24. Något du önskade dig men inte fick? Nja. jag tror inte det...
25. Vad gjorde du på din födelsedag 2009? Firade hemma med familj och middag
26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Mindre bråk...
27. Hur skulle du beskriva din stil år 2009? Enkel
28. Vad fick dig att må bra? Alla vänner
29. Vilken kändis var du mest sugen på? Tänker inte välja en enskild person
30. Vem saknade du? Ett par av min bästa kompisar som vänskapen runnit ut i sanden???
31. De bästa nya människorna du träffade? Tänker efter men det finns nog dessvärre inga nya människor jag lärt känna bra detta året.

God fortsättning! :)

Jag vill inleda detta året med något bra och känner nog för att föööörsöka komma igång och skriva i bloggen igen. Inte för att driva in för långt på det här men jag känner mig trots allt stooolt. Jag har efter den 22 jan bara 3 terminer kvar av studier, sen kommer en ny vändpunkt i livet och det blir att börja arbeta på allvar, flytta hemifrån m.m. Jag vill tro på att 10-talet blir betydligt bättre än vad 00-talet någonsin blev. Det finns dock ett par höjdpunkter som jag måste ta upp, se det lite som en återblick av mitt första decenium av 2000-talet.
Det jag minns starkast av allt var nog främst att lämna grundskolan och börja gymnasiet. Alla förväntningar och förhoppningar om en ny start. Gymnasiet försvann med tre år och studenten kom i juni 2006 och var nog en av de bästa dagarna i mitt liv. Sedan hösten 2007 påbörjade jag min utbildning vid högskolan Kristianstad och det måste jag säga att det är nog min absolut bästa minne från 2000-talet. Jag har lärt känna så otroligt många fina människor och är otroligt rädd om men jag tror jag är så rädd att jag kramar ur vänskapen/kärleken utan att jag vet vad jag gör för fel. 
Jag tror att jag vill för mycket så mycket rinner ut i sanden. Jag måste nog våga för att tro på det jag själv gör. Så jag ska sätta upp ett par mål/önskningar för 2010 som känns realistiska och hoppas att de uppfylls:
- klara skolan och fortsätta vara amitiös
- få nyvunna och gamla relationer på alla plan att känns verkliga igen
- åka utomlands till ett varmt land minst 1 gång.
- sluta känna mig värdelös och låta humöret pendla som en bergodalbana
- få tillbaka glädjen för segligen
- få ett varmt hjärta att ta hand om - N, tiilängat dig. Jag tänker inte släppa taget i första taget. <3

Kram

Jag är riktigt trött just nu och känner verkligen att jag måste skriva av mig för jag mår inget vidare bra inombords.Saken är den att jag inte riktigt vet vad jag ska göra  Jag vill engagera mig, vara ambitiös men nu känner även jag att det börjar tära på mina krafter. För att ge er en snabbakrungdsbild innan jag svävar ut för mycket.

Jag påbörjar mitt kandidatår på Högskolan Kristianstad på måndag den 31 augusti 2009. Har sedan typ 10 år tillbaka varit medlem i Malmö Sjöscoutkår där jag började som patrullscout och vuxit mer och mer, och numera är ledare. För ca 5-6 år sedan började jag som miniorassistent på en av våra minioravdelningar (alltså en avdelning för ca 8-10 åringar). När jag fyllde 18 och blev ledare på hösten 2005 så slutade den ledare jag haft sedan jag blev assistent och jag tog själv över huvudrollen för avdelningen och blev ansvarig ledare. Detta fortsatte jag med i ungefär 2 år tills jag började studera på Högskolan Kristianstad, dock fortsatte jag som ledare på avdelningen. Avdelningen fungerade bra fram tills i höstas, alltså 2008, då vi blev av med våra barn (de gick upp till avdelningen ovanför oss) och istället för att rekrytera barn i mitten av november bestämde vi oss för att lägga det till våren 2009. Rekryteringen lyckades bra och vi fick ca 15-20 nya barn på avdelningen.  Då var vi 4 ledare på avdelningen. Det fungerade bra hela våren fram tills nu typ. Problemen har uppkommit nu efter som två av ledare av okänd anledning valt att sluta på avdelningen.

Problemet som jag ser det nu är det att med ca 20 barn på avdelningen, kommer vi behöva typ 4 pers på varje möte. Men vi är kanske bara 2.  Att endast vara 2 ledare på möten går inte om man har 20 barn, då helst 2 följebåtar ska vara ute och en ledare i land och helst en ledare som seglar. Det är ett problem då vi inte ska visa oss svaga inför föräldrarnma till barnen. Jag vill inte heller behöva känna att jag måste komma varje vecka bara för att avdelningens ledarbesättning är underbemmanad. Vad menar jag, är att vad händer om någon blir sjuk eller av annan anledning inte kan komma?

Problemet är också det att jag känner att jag inte får något stöd ifrån högre insatser, alltså kårens styrelse. Styrelsen bara diskuterar men hur mycket hjälper det. Jag känner ett stor magknip i magen och jag gillar inte alls den känslan alls.Den felaktiga stress jag ser nu när vi är totalt 3 ledare på avdelningen men bara 2 ledare på möten tillsammans med att jag vet att jag måste engagera mig i skolan och så också gör att jag innan jag ens startat terminen inte mår bra och inte riktigt vet hur det kommer lösa sig, för jag vet inte hur det ska gå. Min spontana reaktion är den att jag inte vill fortsätta, jag vill inte känna ansvar för så många barn utan att känna att jag har något stöd av styrelsen att bedriva avdelningen.