Sophie

börjar långsamt kliva in mig på tårna. Har en hemsk klump i magen som inte går går att bli av med hur mycket jag än vill. Det är något som gör att jag mår såhär och jag vet fan inte vad och det gör mig sjukt ledsen. Ogillar känslan extremt mycket och verkligen bara vill vet varför och kunna sätta fingret på varför. Känner mig bara så extremt misslyckad hela tiden. Otroligt svårt att ta kritik utan att bli hel deppig. Jag tror jag känner mig ensam fast det finns så många människor omkring mig som tycker om mig..... men just nu har jag så svårt att se glädjen i det då det känns som det är så många måsten. Jag vill bara kunna göra absolut ingenting sålänge det inte skjuts längre och längre fram. Jag vill bara komma förbi tröskeln och känna att det är något som går min väg i uppsatsväg nu, men enda sättet att ta sig förbi det är att arbeta med det och det är svårt att få tag i revisionsbolag på helger, därför får det tas tag i på måndag och sedan hoppas att det går bra.

Jag våndas inför sommaren, att klättra på väggarna i ren rastlöshet är en bävan för mig. Kan hända att jag målar upp en orimlig bild just nu men det är så jag känner det just nu. Jag har valt bort att åka på Vassrölägret då jag känner att jag inte skulle bidra till något där utan mest slänga 2000 kr i sjön. Jag skulle även vilja åka någon vecka på långsegling och hitta tillbaka till passionen för seglingen, jag har inte varit med på 2 år nu. Jag är även otroligt sugen på att boka in någon sorts resa med vänner/pojkvän och känna och hitta tillbaka till glädjen och inte bara en jävla massa måsten men att göra en sådan resa kostar pengar och den biten gnager i mig den också. Att jag inte vet hur man ska göra med den biten.... För att göra allt detta skulle man behöva ett jobb men hur hitta ett jobb som ej färdigutbildad student?! Nej usch, jag svävar ut för mkt.. Sorry.. men det är bara sådana tankar som rör sig inom mig just nu..