Sophie

Jag har ett sjukt tufft beslut framför mig. Ett beslut som gör att hela jag rycks i två delar, en del drar i mig och säger en sak medan den andra säger tvärtemot. Jag vet inte vilken av delarna som känns mest inspirerande faktiskt. Det gör ont i mitt hjärta samtidigt som jag så gärna vill bestämma mig men det går inte.. Jag gråter som en baby bara jag tänker på det... Jag vill inte såra varken mig själv eller någon annan. Men just nu känns det som hela mitt hjärta skriker hans namn och det är hjärnan som sätter igång tankarna. Jag hatar verkligen mig själv när det känns såhär men ibland funderar jag verkligen på vad som är mest rätt. Tror jag på det själv eller är det bättre att låta det vara? Just nu har jag inget svar på frågan men måste få vädra den och känna efter. Enda sättet för mig att få klarhet i detta är att faktiskt skriva om det för att få ner svart på vitt eller kanske tvärtom vitt på svar. På något sätt säger hjärtat och tårarna att känslorna finns där men hjärnan säger att det får inte fortsätta som det gjort tidigare... finns det en chans till en förändring från bådas håll? Kommer vi båda bli nöjda eller är det dags att gå varsitt håll och bevara en vänskap istället? Det är endast jag själv som kan svara på det men jag kan inte. eller rättare sagt, jag tror inte jag vill ta klivet att göra antingen det ena eller det andra.

MItt hjärta i tusen bitar......