Sophie

Varnar för rörigt inlägg!

Jag känner mig så otroligt tom inombords och vet för tillfället inte alls vart jag ska ta vägen. Det är egentligen ingenting som har hänt men jag känner mig så otroligt korkad och misslyckad. Känner mig noll motiverad till någonting och allt numera känns bara jobbigt. Jag vill inte ha det såhär så varför?!?! Jag vill så otroligt gärna känna mig glad och tillfreds med livet men jag skulle tro att jag sätter för höga krav och irriterar mig för minsta lilla. Har inget tålamod när någonting går emot mig. Känner mig helt enkelt väldigt ensam just nu även om jag vet att det finns människor omkring mig som uppskattar och gillar mig. Men jag känner att jag inte vårdar de relationer jag har på ett tillfredställande sätt och hur fan jag ska ändra på det är det jag känner mig mest osäker över numera. Varför slutar vissa människor höra av sig och när man sedan försöker prata om det försvinner de in i skuggan och drar sig undan? Jag vill vad det är jag gör som gör att människor behandlar en på det sättet. :( Det känns just nu som att jag saknar en person i min närhet som jag verkligen kan känna trygghet, tillit och allt möjligt för.

Vänkretsen senaste tiden har rivit upp många sår som tagit mig låång tid att läka från tidigare. just nu känns det bara som jag är tillbaka på ruta 1 och känner mig verkligen bortkommen och förvirrad. Kan inte bestämma mig alls för vad jag ska och inte ska. Har jag bestämt mig för något och sedan helt plötsligt känner att nej, jag vill inte alls detta egentligen. Men undviker att säga något för att slippa känna samvetet ska bära en skuld som egentligen skulle behövas tas upp till ytan. Även om mycket av det som hänt i vänkretsen inte egentligen berör mig överhuvudtaget så kommer relationer i rullning när en person faller bort eller tillkommer.